Vi måste sluta se åt ett annat håll när flickor könsstympas

Så länge flickor könsstympas i Sverige krävs det tydligare handling från politikens och myndigheters sida. Dessa flickor ska varken svikas av vården och rättssystemet, skriver liberalerna Juno Blom och Cecilia Elving.

Inte en enda flicka ska få sitt underliv sönderskuret. Inte i Sverige och inte någon annanstans. I dag på internationella Flickdagen vill vi rikta ljus på ett av de mest fruktansvärda övergreppen flickor utsätts för: Könsstympning är en uråldrig tradition som innebär att delar av det kvinnliga könsorganet tas bort eller skadas, oftast utan bedövning. Det är ett övergrepp som ofta leder till ett livslångt lidande.

Omkring fyra miljoner flickor utsätts varje år, och i Sverige uppskattas uppemot 38 000 kvinnor, varav 7000 flickor, ha utsatts för könsstympning. Miljontals kvinnor flickor och kvinnor som berövats rätten till sin egen kropp och som lever med konsekvenserna av övergreppet varje dag.

Som första land i Europa förbjöd Sverige könsstympning av flickor och kvinnor år 1982, men trots det finns bara tre fällande domar. Hälso- och sjukvården har upptäckt fall med könsstympade flickor som är födda och uppvuxna i Sverige, och övergreppen har inte alltid skett utomlands. Så länge övergreppen pågår i Sverige krävs det tydligare handling från politikens och myndigheters sida. Dessa flickor ska inte svikas av vården och rättssystemet. Vi måste göra mer för att skydda de flickor som riskerar att utsättas och för att hjälpa de flickor och kvinnor som utsatts.

Liberalerna har alltid tagit kampen mot hedersförtrycket och det fortsätter vi att göra. Det är dags att agera, förebygga och kämpa för alla flickors och kvinnors rätt till sin egen kropp. Det är bara så Sverige kan bli ett land där jämställdheten gäller alla. För att stoppa könsstympning och skydda flickor från livslångt lidande kräver Liberalerna:

￭ Kartlägg könsstympningen. En ny kartläggning av omfattningen av könsstympning av flickor och kvinnor i Sverige behöver genomföras. Den tidigare bygger på både gamla och bristfälliga data.

￭ Nationell strategi mot könsstympning. Det saknas fortfarande en sammanhållen nationell strategi för det förebyggande och attitydförändrande arbetet. Den plan regeringen fattade beslut om 2018 är otillräcklig. Strategin behöver bredda och fördjupa kunskapen om könsstympning och könsstympningens konsekvenser inom hälso- och sjukvård, skola, socialtjänst, rättsväsendet och Migrationsverket. En internationell samverkan krävs för goda exempel från andra länder.

￭ Fler specialistmottagningar och bättre vård. Det krävs flera specialiserade mottagningar för att uppnå en jämlik hälso- och sjukvård som inte enbart är koncentrerat till storstäderna. Medicinska riktlinjer och rutiner behöver tas fram och tillämpas i alla regioner.

￭ Riktade insatser mot redan könsstympade. I dag saknas riktade insatser mot de flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning innan de kom till Sverige. En nationell kampanj måste tas fram för att uppmana vårdnadshavare att söka vård för sina barn.

￭ Utred könsstympning i asylprocessen. Frågor ska ställas och information ges om barns rättigheter med tydligt fokus på antiagalagstiftning, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning både till vårdnadshavare och barn redan vid mötet med Migrationsverket. Vid hälsoundersökning av asylsökande barn ska frågor om våld, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning ställas. Mot bakgrund av den information som framkommer ska vård erbjudas.

Det är dags att bryta tabun och sluta se åt ett annat håll. Över hela världen blir könsstympade flickor och kvinnor lämnade att lida i tystnad. Vi får inte tillåta att det sker i Sverige.

Juno Blom
Partisekreterare och barnrättspolitisk talesperson (L)

Cecilia Elving
Jämställdhetspolitisk talesperson (L)

Publicerad i Dagens samhälle.