Regeringens passivitet i arbetet mot unga kriminella är under all kritik
Söndag 29 maj 2022
Den samhällshotande brottsligheten behöver angripas med fler uppklarade brott och längre fängelsestraff för att skydda allas vår frihet. Brottsoffren och samhället måste kunna skydda sig mot allvarlig brottslighet. Men vi ser också att nyrekryteringen av unga till gängbrottslighet behöver behandlas med förebyggande insatser och socialt arbete. Vi vill mycket hellre ingripa tidigt, än vara tuffa när det redan är försent. För att kunna göra det är, förutom ny lagstiftning, också en förändring av socionomutbildningen helt nödvändig.
Därför presenterar partiledare Johan Pehrson och socialborgarråd Jan Jönsson i Stockholm stad idag sex nya förslag för att förbättra socialtjänstens möjligheter att förhindra att unga dras in i allvarlig brottslighet:
1. Gör ungdomskriminalitet till ett obligatoriskt ämne på socionomutbildningen.
Det är helt nödvändigt om morgondagens socionomer ska kunna leva upp till samhällets förväntningar på socialtjänsten. Grundutbildningen för socionomutbildningen måste tillföras obligatoriska kurser om unga lagöverträdare, normbrytande beteende hos unga och skolan som viktigaste skyddsfaktor.
2. En specialisering i socionomutbildningen behöver införas kring unga lagöverträdare och gängbrottslighet på 1-1,5 år. Specialiseringar finns inom många andra yrken så som exempelvis hälso- och sjukvården, där både läkare och sjuksköterskor läser vidare på olika specialistutbildningar. Förutom fördjupade kunskaper om fungerande behandlingsmetoder som beror av allvarsgrad i ungas kriminalitet, behövs också kunskap i kriminologi, straffrätt, psykologi och insatser för att stärka skolframgång. På sikt bör socionomutbildningen riktad mot barn och unga förlängas till en 4,5-5-årig specialistutbildning och därmed följa våra nordiska grannländer Norge, Finland och Island.
3. Tillför riktade forskningsanslag för att hitta sociala insatser som fungerar för målgruppen unga i kriminalitet. Sverige ligger i framkant när det gäller medicinsk forskning, medan forskning om socialtjänstens behandlingsmetoder är relativt obetydlig, trots kriminalitetens samhällspåverkan. Få metoder har vetenskaplig evidens på att de fungerar, särskilt för tonåringar i tyngre kriminalitet.
4. Särskilj unga kriminella från andra unga med vårdbehov. När socialtjänsten beslutar att omhänderta ett barn innebär det att socialtjänsten bedömt att den unge riskerar att skadas, av sig själv eller av sin omgivning, medan lagstiftningen inte är anpassad till att bedöma hur farlig ungdomen är för andra i sin omgivning. Men när det gäller den lilla gruppen extremt våldsamma ungdomar, behöver hänsyn kunna tas till behovet av att skydda samhället och risken för att den unge drar med sig andra ungdomar in i allvarlig kriminalitet. Vi vill därför ändra LVU för att göra det möjligt att omhänderta unga som utgör en allvarlig fara för sin omgivning.
5. Ungdomar som begår synnerligen allvarliga våldsbrott måste kunna dömas till längre slutenvård än de fyra år som är maxtak idag. Flertalet av dessa våldsamma tonåringar har mycket allvarliga beteendestörningar och kan därför behöva hållas inlåsta för behandling längre tid, med särskild utskrivningsprövning. Idag släpps tvärtom många ut under den period i livet då brottsligheten kulminerar i övre tonåren och deras kriminella beteende förstärks och permanentas.
6. Socialsekreterare bör samlokaliseras på alla lokala polisstationer i landet för att socialtjänsten ska komma in tidigare i de ärenden som berör unga lagöverträdare. Det är en tjänst som kräver särskild kompetens från socialsekreterare. En specialisering inom socialtjänsten med större kriminologisk och juridisk kunskap skulle underlätta och bidra till att stärka samverkan mellan socialtjänst och polis.
Nu måste det ske en förändring om inte fler barn ska förlora sin frihet och sin framtid.