Regeringen måste göra en diplomatisk bojkott av Peking-OS

Under de senaste åren har Kinas hot och höga brösttoner dämpat eller tystat många kritiker. Tyvärr har Magdalena Anderssons regering visat sig vara ytterligare ett exempel på detta. Sveriges regering har gjort mer eller mindre oengagerade kritiska uttalanden. Men när det kommer till att faktiskt agera mot övergreppen i Xinjiang, Tibet, Hongkong och i resten av Kina är det mycket tunt. Våra demokratiska värderingar måste gå före andra intressen i relationen med Kina och andra länder. 

USA var ett av de första länderna att annonsera en diplomatisk bojkott av OS i Peking.  Sedan dess har länder som Kanada, Storbritannien, Nya Zeeland, Australien och våra grannar på andra sidan östersjön Litauen anslutit. Att OS i Kina kommer bli diktaturens PR-jippo är glasklart och andra demokratier har redan aviserat bojkott. Regeringens passiva hållning i frågan kan ses som ett besked i sig, de kommer att fortsätta med en ryggradslös politik gentemot Kina. Sverige bör byta strategi och istället driva en värderingsstyrd politik som sätter andra intressen åt sidan och demokratin i första rummet.

Förutom stöd till den diplomatiska bojkotten och uttalanden som fördömer Kinas systematiska förföljelse av Uygurier och andra minoriteter bör den värderingsstyrda strategin för Kina innehålla flera komponenter. Några exempel är ett EU-gemensamt handelsstopp för alla varor som från Xinjang där det inte går att bevisa att de inte producerats med slavarbete, inför breda EU-sanktioner mot de personer i Kina som bär ansvar för Kinas brott och mot deras närstående. Det kan också handla om att införa förbud mot investeringar i och från företag som associerats med övergreppen i Xinjang samt ställa krav på att den rapport om mänskliga rättigheter som FNs höga representant för mänskliga rättigheter nyligen producerat offentliggörs i sin helhet.

Sverige har väjt för att föra en tuff Kinapolitik

Hittills har Sverige väjt från att föra en tuff Kinapolitik, detta även när andra demokratier vågat. Ett skäl kan vara de ekonomiska band vi och många andra har med Kina. Men svaret på Kinas ekonomiska hot kan inte vara passivitet inför diktaturens övergrepp. Istället måste det vara att fördjupa ekonomiska samarbeten och öka handeln med andra länder samtidigt som vi skärper linjen mot Kina.

Diktatorn Xi Jinping vill att de olympiska spelen i Peking ska manifestera och kröna Kinas styrkeposition i världen. Sveriges idrottsminister Anders Ygeman menar att det finns andra arenor för Sveriges kritik mot Kina. Men vilken arena för kritik är den rätta om inte en som Kina faktiskt verkar bry sig om? Det är uppenbart att regeringen försöker sig på en balansakt som redan på förhand är dömd att misslyckas.

Sverige behöver en värderingsstyrd utrikespolitik där man inte viker sig när det kommer till frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige och hela den demokratiska världen kan, om vi vill, ta detta som ett startskott för en långt mer offensiv kinapolitik där mänskliga rättigheter sätts överst på agendan. Eller så kan vi hålla den linje som Magdalena Anderssons regering verkar vilja fortsätta och istället möta diktaturen med vackra ord men svagt agerande.

Joar Forssell
Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson Liberalerna 

Här kan du läsa mer om Liberalernas utrikespolitik.

Läs Joar Forssell tillsammans med Romina Pourmokhtari och Simona Mohamsson skriva på Aftonbladet debatt här.