Juno Blom (L): Sluta försvara våld mot barn Lena Hallengren

Statens institutionsstyrelse (SiS) utsätter barn och unga för systematisk och omfattande våldsanvändning. Avskiljningen kan i många fall helt sakna lagstöd. De yngsta flickorna med funktionsnedsättningar blir mest utsatta – inte de grovt kriminella med stort våldskapital. SiS är en myndighet som havererat – och det är socialminister Lena Hallengren ytterst ansvarig för.

Under det senaste året har flera avdelningar på Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem blivit tvungna att stänga ner. Detta efter att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) samt Justitieombudsmannen (JO) har utdelat skarp kritik för att vuxen personal håller fast barn med fysisk kraft, isolerar dem utan skäl och utsätter dem för oprovocerat våld i samband med avskiljningar. 

Samtidigt uppmärksammar media nya missförhållanden. Flera barnrättsorganisationer har vädjat till socialminister Lena Hallengren (S) om att ingripa och stoppa våldet mot barn. Riksdagen har även ålagt den rödgröna regeringen att vidta åtgärder för att komma tillrätta med bristerna på SiS. Men Lena Hallengren har långtifrån agerat tillräckligt. 

Ytterligare ett larm om utsatta barn som far illa i statens vård

Nu kommer ytterligare ett larm om hur utsatta barn far illa i statens vård. Den nya rapporten ”… och jag kunde inte andas – En granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen” från Barnrättsbyrån visar att:

• Drygt åtta av tio barn som personalen avskiljer utsätter samma personal barnen för våldsanvändning.
• I en tredjedel av avskiljningsbesluten framgår inte att barnen varit våldsamma, men personal utsätter barnet trots det för våld.
• Det är de yngre barnen, flickor och unga med autismspektrumtillstånd och/eller intellektuell funktionsnedsättning som personalen utsätter allra mest för våld. 

Avskiljningar är tänkt att vara en skyddsåtgärd som SiS ska använda i sista hand för att skydda ungdomar eller personal. Men i dag använder de avskiljning på ett slentrianmässigt sätt, som i stor utsträckning kan vara olagligt.

De fysiska ingripandena inom SiS innebär kontroll med fysisk smärtpåverkan. Skaderisken är hög och experter inom tvångsvård avfärdar metoden som såväl oetisk som ineffektiv och utdaterad. Så här kan vi inte ha det. En myndighet som handskas så ovarsamt med tvångsmedel är en myndighet som har havererat. 

Landets socialminister säger i stället att avskiljningar för barn är ”en metod som behövs”. Lena Hallengren, det är dags att sluta legitimera avskiljningar som leder till att barn får tänderna utslagna, frakturer, ledskador och psykiska trauman. Om en förälder agerade på samma sätt är det skäl till att förlora vårdnaden – nu sker det i statens namn. 

Liberala förslag för att stoppa våldet mot omhändertagna barn

Ledande forskare och praktiker uppger samstämmigt att det går att jobba på ett sätt som kraftigt reducerar, eller helt eliminerar, behovet av fysiska tvångsåtgärder. Det handlar om organisation, ledarskap, kultur, arbetsgruppers sammansättning och utbildning – inte de utsatta barnens karaktäristik. 

Så Lena Hallengren, kan vi nu enas om att det Liberalerna under lång tid menat är den enda vägen framåt? 

1. Avskaffa avskiljningar för barn som placerats enligt lagen om vård av unga (LVU)
2. Tillsätt en haverikommission för att på djupet utreda missförhållanden och brister inom SiS verksamhet. Det går inte att lappa och laga en havererad verksamhet. Vi vet att det finns boenden i statens regi som fungerar bra – låt oss nu se till att alla barn och unga får tillgång till det bemötande de har rätt till och behov av. 

Barns liv går inte i repris. Våld löser inget.

Juno Blom, barnrättspolitisk talesperson (L)

Här kan du läsa Juno Bloms artikel om varför staten ska inte utsätta barn för våld och övergrepp.