”En kostsam överenskommelse utan klimatnytta”

Energikommissionens betänkande bygger på den energiöverenskommelse som i juni slöts mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Liberalerna står inte bakom energiöverenskommelsen och kan därför inte heller stå bakom Energikommissionens betänkande.

Överenskommelsen innebär stora subventioner till väderberoende elproduktion som medför betydande samhällsekonomiska kostnader utan att tillföra någon klimatnytta. Stimulanser på utbudssidan föreslås samtidigt som det införs ett mål om att kraftigt minska energitillförseln. De samlade samhällsekonomiska konsekvenserna av förslagen kan bli betydande. Det är därför anmärkningsvärt att det helt saknas en sammanhängande konsekvensanalys av Energikommissionens förslag.

Positivt att värna vattenkraft och kärnkraft

Liberalerna var det första partiet att driva frågan om avskaffad effektskatt på kärnkraft och vi välkomnar därför att effektskatten nu fasas ut. Att fastighetsskatten på vattenkraft sänks är också bra. Effektiviseringar och nya investeringar behövs för det som är kronjuvelen i vår svenska energimix. Samtidigt uppstår den märkliga situationen att staten genom slopad effektskatt ska underlätta för en renovering av kärnkraften, samtidigt som man med kraftfulla subventioner ska låta ny vindkraft konkurrera ut den nyrenoverade kärnkraften. Liberalerna efterlyser en konsekvensanalys av vad stängningar av reaktorer betyder för leveranssäkerheten, ökad energiimport liksom klimatet.

100 procent fossilfritt

Uppvärmningen av jorden genom ökade koldioxidutsläpp är den största framtidsutmaningen för vår generation. Tack vare vattenkraften, kärnkraften och investeringar i förnybar el har Sverige en säker, effektiv elproduktion med små utsläpp av växthusgaser till konkurrenskraftiga priser.

Överenskommelsen slår fast ett mål om 100 procent förnybar elproduktion till år 2040 vilket av olika partier har tolkats olika. Ena sidan jublar för att kärnkraften ska läggas ner och den andra sidan hävdar att kärnkraften har räddats. Vi vill värna Sveriges klimatsmarta energisystem. Därför kan vi inte stå bakom målet om 100 procent förnybar elproduktion. Vi ser förnybar energi som ett medel för att uppnå billig och miljövänlig elproduktion och inte som ett mål i sig själv. Målet bör i stället vara att värna om det näst intill 100 procent fossilfria elsystem som Sverige har. Vi anser att det finns betydligt större klimatvinster att göra genom att vidta åtgärder inom de sektorer som har höga klimatutsläpp, som transportsektorn, processindustrin och jordbruket.

Dyra subventioner utan klimatnytta

Förlängningen av elcertifikatsystemet och stödet till havsbaserad vindkraft innebär stöd till ny elproduktion trots att elmarknaden redan är så mättad att inga nya investeringar lönar sig. Liberalerna välkomnar all form av utsläppsfri elproduktion men den ska byggas när den behövs och på marknadsmässiga grunder.

Elcertifikatsystemet innebär att mogen teknologi kommer att subventioneras i ytterligare nästan 30 år fram till år 2045. Enligt riksdagens utredningstjänst kan förlängningen av elcertifikatsystemet kosta upp till 100 miljarder kronor beroende på antaganden om el- och certifikatprisutveckling. Utöver detta tillkommer subventioner till havsbaserad vindkraft på upp till tiotals miljarder kronor. Kostnaderna för dessa subventioner kommer i första hand att bäras av de elproducenter, framförallt vatten- och kärnkraftsägare, som inte får del av subventionerna. På sikt måste dock kostnaderna på ett eller annat sätt bäras av elkunderna.

Eftersom samtlig elproduktion i EU ingår i det gemensamma handelssystemet EU-ETS med en förutbestämd utsläppsbana så finns det ingen klimatnytta med ett förlängt elcertifikatsystem. Ökade subventioner till förnybar el leder tvärtom till att priset på utsläppsrätter sjunker och att lönsamheten för kolkraft ökar. Ökade subventioner i Sverige kan alltså få konsekvensen att omställningen bort från fossil elproduktion i övriga EU försvåras och försenas. Även om man bortser från EU-ETS och räknar på elcertifikatsystemets klimatnytta som en enskild åtgärd blir utsläppsminskningarna små och kostnaderna mycket höga jämfört med åtgärder i andra sektorer.

Visionen för energipolitiken bör vara en långsiktigt hållbar och klimatneutral energiförsörjning med högsta möjliga försörjningstrygghet och energisäkerhet.
Energitillförsel skapar nästan alltid någon form av miljöpåverkan. Fossila bränslen skadar klimatet och förorenar luften. Kärnkraft skapar farligt avfall som måste hanteras. Förnybar energi förbrukar under driftfasen inte ändliga resurser, men kan i vissa fall påverka naturen och tära på den biologiska
mångfalden. Energisystemets miljö- och klimateffekter ska minskas genom smarta energieffektiviseringsåtgärder och en successiv introduktion av klimatneutrala energikällor. För att driva på miljöanpassningen behövs generella regelverk som innebär att förorenaren betalar. Samhällsekonomiskt är det betydligt billigare att bestraffa det som ska bort snarare än att subventionera det som ska in. Koldioxidskatt på fossila bränslen och ett utvecklat men reformerat utsläppshandelssystem inom EU är därför viktiga styrmedel. Det måste kosta att skada klimatet.

Energieffektivisering

Målet om att minska energiintensiteten med 50 procent till år 2030 jämfört med 2005 innebär att energitillförseln måste minska med ungefär 20 procent (120 TWh) under samma period med ett antagande om 2 procents årlig BNP-tillväxt. I praktiken innebär målet ett tak för energianvändningen. Varför Sverige med en mycket hög andel fossilfri energi och med en kraftigt växande befolkning ska införa ett tak på energianvändningen är svårt att förstå.

I det scenario från Energimyndigheten som ligger till grund för Energikommissionens målsättning finns flera tveksamheter. Energimyndigheten har räknat med 700 000 färre invånare år 2030 jämfört med SCB:s befolkningsprognos. Energianvändningen i bostadssektorn antas minska med 5 procent trots att Boverket anser att vi behöver bygga över 700 000 nya bostäder på 10 år. Industrins energianvändning antas vara oförändrad trots ambitioner om ökad industriproduktion och satsningar på serverhallar och annan energiintensiv industri. Energimyndigheten har dessutom inte inkluderat de åtgärder för ökad energitillförsel som finns med i energiöverenskommelsen såsom elcertifikatsystemet, slopad effektskatt och sänkt fastighetsskatt på vattenkraft.

Sammantaget leder detta till att energieffektiviseringsmålet riskerar att bli betydligt svårare och dyrare att nå jämfört med de antaganden som gjorts. Det saknas också konsekvensanalyser för vad målet kan innebära för både olika aktörer och samhällsekonomin i stort.

Elexport till våra grannländer

Det finns stora fördelar med att öka sammankopplingen av elnäten i Norden och Europa. Sammantaget leder det till lägre kostnader och bättre miljöprestanda. Genom export av bland annat klimatsmart el till våra EU-grannar kan vi medverka till klimatomställningen samtidigt som vi bidrar till våra grannars energisäkerhet och minskar deras beroende av osäkra energileverantörer. I tider av ökad konflikt i vårt närområde där bland annat gasleveranser används som politiskt påtryckningsmedel behövs en trygg energiförsörjning på europeisk nivå. Energiöverenskommelsen saknar ett tydligt resonemang om hur nära säkerhetspolitiken hänger samman med energipolitiken och vilka de säkerhetspolitiska aspekterna av de föreslagna åtgärderna är.

Energifrågorna är i högsta grad gränsöverskridande och tjänar på ett starkare EU-samarbete. Liberalerna ser positivt på en gemensam energiunion och anser att Sverige måste vara pådrivande för ett närmare europeiskt samarbete på energiområdet.

Samtidigt som fördelarna med en ökad grad av sammankoppling och elexport är stora finns det flera frågor som Energikommissionen lämnar obesvarade. För att de ekonomiska och miljömässiga nyttorna ska realiseras måste utbyggnaden av elproduktion och överföringskapacitet gå hand i hand. Vi riskerar nu att genom subventioner bygga upp ett elöverskott som vi inte kan bli av med. Resultatet kan bli inlåst kraft och stora samhällsekonomiska kostnader som följd. Energikommissionen har glömt bort att för att Sverige ska kunna exportera el måste det finnas någon som importerar. Det saknas både strategier och samverkan med berörda länder för detta.

Det nordiska perspektivet

Överenskommelsen är strikt nationell och det har inte skett några diskussioner med våra nordiska grannländer som ingår i den gemensamma nordiska elmarknaden. Detta trots att flera av förslagen kommer att påverka övriga nordiska länder. Ett större samarbete mellan de nordiska länderna behövs inom energipolitiken. En nordisk energikommission bör därför tillsättas.