Dåligt förberedd regering skapar osäkerhet
Fredag 27 mars 2015
Tyvärr fick vi rätt – en oförberedd regering blir handlingsförlamad. Regeringens förslag till riksdagen är så få att utskottsmöten får ställas in, skriver Erik Ullenhag (FP).
Vi var många som innan valet påpekade att det är svårt att som regering få igenom sin politik om man inte är väl förberedd. Förberedd i sakfrågor och reformer men också vad gäller vilka partier man vill samarbeta med. Regeringssamarbetet kräver förtroende mellan partierna och regeringens beslutsfattande underlättas avsevärt om berörda partier står varandra nära i viktiga frågor. Tyvärr fick vi rätt i att en regering som inte är förberedd har mycket svårt att regera Sverige.
För Allianspartierna var det självklart att grunden för samarbetet byggde på ett starkt förtroende mellan partierna och en bred samsyn kring viktiga frågor. Dessutom var Allianspartierna inför valet 2006 och valen därefter väl förberedda att regera tillsammans. De stora linjerna och reformerna hade vi kommit överens om innan valet och efter valsegern kunde reformarbetet ta fart.
Den statsbudget som Alliansregeringen presenterade den 12 oktober 2006 innehöll en bred reformagenda med konkreta förslag som införande av jobbskatteavdrag, slopat sjuklöneansvar för arbetsgivare efter andra sjukveckan, reformerade 3:12-regler för företagare och en satsning på kvinnors företagande. Därutöver kunde Alliansen redan före årsskiftet 2006 presentera en rad andra propositioner om bland annat en förändrad arbetslöshetsförsäkring, införandet av nystartsjobb och en ny vapenamnesti.
Men regeringen Löfven underskattade vikten av förberedelser och vi ser nu resultatet. Istället för att ha en tydlig reformagenda är regeringen handlingsförlamad. Det förslag till statsbudget som regeringen lämnade fram 2014, och som underkändes av riksdagen, var väsentligt mindre genomarbetat än Alliansens första budget hösten 2006. Förslagslistan är tämligen tom även framöver. De ärenden som hanteras är framförallt lagrådsremisser och propositioner som legat i pipeline sedan Alliansregeringen. Som exempel kan nämnas reformeringen av undervisningen i svenska för invandrare, tydligare reaktioner på ungas brottslighet och nya regler för fjärrundervisning. Regeringens förslag till riksdagen är så få att utskottsmöten får ställas in.
Det svaga stödet för regeringen i riksdagen skapar också stora problem. Trots löftet från Stefan Löfven om att inte regera på Alliansens budget är det precis det han nu gör. Regeringen har också gått på och kommer framöver gå på en rad nederlag i riksdagen. Antalet tillkännagivanden, det vill säga när riksdagen uppmanar regeringen att agera, skjuter i höjden. Det har gått mindre än ett halvår för regeringen vid makten och antalet tillkännagivanden är redan fler än antalet Alliansen fick under hela sin första mandatperiod.
Dessutom sprider regeringen dubbla budskap. Vi har sett många exempel på regeringspartiernas olika viljor som ofta förs fram inför öppen ridå. Den senaste tiden har vi blivit plågsamt påminda om Socialdemokraternas och Miljöpartiets olika syn på viktiga utrikespolitiska frågor. Miljöpartiets företrädare har öppet, under pågående förhandlingar, krävt att det militära samarbetet med Saudiarabien ska skrotas. Efter många turer fick statsminister Löfven till slut se sig besegrad men resultatet av regeringens bristande diplomatiska skicklighet och interna stridigheter har inte tjänat Sverige väl.
I höstas kom Socialdemokraterna och Miljöpartiet överens om en energipolitisk inriktning. Men överenskommelsen tolkades direkt olika. Vice statsminister Romson sa att kärnkraftsreaktorer ska snabbstängas under mandatperioden. Statsminister Löfven sa att status quo gäller.
De skilda åsikterna lyser även igenom i EU-politiken. Regeringspartiernas olika ingångar i EU-frågor resulterar i att den svenska ståndpunkten ofta är vag och allmänt hållen vilket självklart minskar Sveriges möjlighet till inflytande och påverkan.
På de få områden där regeringen försökt visa handlingskraft och reformambitioner har man också misslyckats. Förslaget om att avskaffa kravet på vårdvalssystem i primärvården sågades av Lagrådet. Regeringens förslag var så undermåligt att det fick dras tillbaka.
På ett område har regeringen dock varit mycket tydlig och det handlar om att höja skatterna. Här är signalerna tydliga och initiativen många. Regeringen tvekar inte när det gäller förslag som slår hårt mot jobb och företag. I höstas föreslog regeringen skattehöjningar på jobb och arbetsinkomster som var drygt 40 gånger större än satsningarna på företagande. Risken är nu överhängande att regeringens och Vänsterpartiets förslag till vårbudget också kommer att innebära höjda skatter på arbete och företagande vilket i slutändan påverkar vår gemensamma välfärd negativt.
Sammanfattningsvis har vi en handlingsförlamad regering som i riksdagen får se Alliansens förslag röstas igenom i olika frågor. Och istället för tydliga signaler sprids ständigt dubbla budskap. Det leder till osäkerhet om vad regeringen vill och vart Sverige är på väg. Den så kallade samarbetsregeringen är egentligen en osäkerhetsregering vars enda reformagenda är höjda skatter. Det är inte vad Sverige behöver.
Erik Ullenhag (FP), gruppledare och ekonomiskpolitisk talesperson