Curlande gör att elever skyller sina misslyckanden på allt annat än på sig själva
Söndag 5 juli 2015
Jag är skyldig. Jag är en av dem – en curlingpappa. En sådan som talar om ordning och reda, även i tv, men curlar för mycket på hemmaplan. Jag är inte ensam. Många av mina vänner erkänner att de också är curlingföräldrar. I mitt Almedalstal idag kommer jag lyfta konsekvenserna av vår missriktade föräldrakärlek och det curlingsamhället som växt fram.
Många i min föräldrageneration, inklusive jag själv, lever hektiska liv. Vi försöker göra karriär, samtidigt som vi ska hinna med en svensk klassiker, försöka förverkliga oss själva och ha ett rikt socialt liv. Det leder till att vi får mindre tid med våra barn, vilket i sin tur leder till av vi kompenserar vår frånvaro med ett curlande när vi väl är där. Vi köper en cykel, skjutsar till träningar och tar inte striden om att stänga av tv-spelet till förmån för läxan. Allt i ett försök att vara snälla. Vi älskar ju våra barn, och så förväxlar vi det med att vi ska gör allt för dem.
Tidigare präglades samhället av fler, och tidigare, enkla jobb. Man sommarjobbade i tidiga åldrar och veckopengen villkorades mot en arbetsinsats i hemmet. Till fotbollsträningarna var cykeln det enda alternativet, om man inte ville promenera. Sedan kom min föräldrageneration. Vi som skjutsar, betalar och skyddar. Vi serverar allt på ett silverfat, till den grad att barnen inte behöver anstränga sig eller lära sig att ta eget ansvar.
PISA-undersökningen visar på en ökad ogiltig frånvaro bland eleverna och en ökning av antal elever som kommer försent till lektionerna. Svenska elever skyller sina misslyckanden i skolan på allt annat än på sig själva. Det är läraren, betygens, fotbollen eller Jan Björklunds fel. Det egna ansvaret är avgörande för att lyckas, såväl i skolan som i arbetslivet.
Våra levnadsval får konsekvenser. Arbetsförmedlingen vittnar om att de lediga jobben inte söks av arbetslösa ungdomar. Man vill inte ha ett enklare jobb. Unga är hellre arbetslösa och lever avgiftsfritt hemma hos sina föräldrar. Vi behöver sänka trösklarna in på svensk arbetsmarknad och skapa fler enkla jobb. Men vi behöver också få arbetslösa att ta enklare jobb. Vi behöver ett politiskt klimat i Sverige där enklare jobb med lägre lön inte nedvärderas.
Vi är på väg in i ett curlingsamhälle där alla ska tas om hand och där man har en förväntan att samhället ska lösa alla problem. När samhällsproblem uppstår så har man en förväntan att politiker ska lösa det. Försäkringar och bidrag från samhället måste vara utformade så att de på olika sätt stimulerar människor att gå tillbaka till vanligt arbete. Denna stimulans har tidvis varit otillräcklig. Det är problematiskt. Att människor själva tar ett eget ansvar för sin egen situation är avgörande för att den liberala välfärdsstaten ska fungera.
Vi håller på att skapa ett samhälle – där det egna ansvaret för sin egen utveckling i princip försvinner. Det är en samhällsutveckling som inte går att lagstifta bort. Det är vårt gemensamma ansvar. Individens eget ansvar är kärnan i den liberala välfärdsstaten. Curlingsamhället bygger på motsatsen. Samhället ska bidra till att ge individen möjligheter och förutsättningar. Vi måste ha höga förväntningar på våra barn och våga ge dem utrymmet att både lyckas och misslyckas. Jag börjar med att erkänna mitt ansvar och är redo att arbeta för en förändring. Är du?
Jan Björklund, partiledare (Fp)