Arbetslinjen kräver nya åtgärder och kraftfulla skattesänkningar

Antalet långtidsarbetslösa riskerar nå över 200 000 personer och utgöra hälften av alla inskrivna i Arbetsförmedlingen.  En ny grupp extra utsatta arbetare av utrikesfödda som inte kommer in på arbetsmarknaden håller på att växa fram. Även andra grupper drabbas hårt. Unga drabbas hårt, när man ska gå ut i arbetslivet mitt under en kris. Även antalet arbetslösa akademiker som varit utan jobb längre än ett år når historiska rekordnivåer.

Självklart innebär Coronapandemin en annan typ av kris än vad vi sett i modern tid, effekterna på arbetsmarknaden är stora och snabbt verkande. Men faktum är att arbetslösheten låg på en hög nivå redan innan pandemin – särskilt bland unga och de som är nya i Sverige.

Stefan Löfven måste sluta komma med ursäkter för sitt svikna löfte om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Istället krävs handling. Socialdemokraternas krav på ökade bidrag, höjda skatter och ineffektiva arbetsmarknadsinsatser är fel väg att gå. Liberalernas lösning är en annan, vi prioriterar ett växande näringsliv och matchning mot riktiga jobb. Liberalerna står även upp för att det måste vara mer lönsamt att arbeta och billigare för företagen att anställa.

Riktiga jobb som leder till att människor kan leva på egen lön skapas inte av staten. Det kräver små- och medelstora företag, näringsliv och en växande ekonomi. För att alla ska få in en fot på arbetsmarknaden krävs bättre villkor för alla de företag som vill satsa och anställa.

Skatten för dem med lägre inkomster måste fortsätta sänkas. Företagen måste få konkurrenskraftiga villkor och det måste bli billigare och enklare att anställa. För att återstarta Sverige och få fler i jobb krävs att politiken enas om arbetslinjen, där fokus ligger på jobb framför bidrag. Det är med fler i jobb och ett minskat utanförskap Sverige kan bli möjligheternas land för alla.

Där föreslår Liberalerna följande:

Sänkt skatt ner till nordisk nivå

Trots skattesänkningar på 2000-talet är Sverige fortfarande bland de länder som beskattar arbete allra hårdast. Resultatet blir att det lönar sig mindre för sjuksköterskan, läraren eller civilingenjören att jobba lite mer.

En genomsnittlig arbetstagare i Sverige betalar 43 procent i skatt på sin lönekostnad. Det är inte bara bland de högsta skattenivåerna i OECD-området, utan också den högsta skattenivån bland de nordiska länderna som har samma välfärdsmodell som vi.

Beskattningen på arbete måste fortsätta sänkas kraftfullt. Skattesänkningarna ska inte finanserias genom sänkta välfärdsambitioner utan ska ske i takt med att det skapas ett reformutrymme genom en växande ekonomi och effektiviseringar.

Målet bör vara att Sverige inom tio år kommer ner på ett genomsnittligt samlat skatteuttag på arbete på nordisk normalnivå, vilket innebär en sänkning av skatten som andel av arbetskraftskostnaden med 5–6 procentenheter. I genomsnitt skulle det innebära sänkta skatter och avgifter för en löntagare och arbetsgivare med drygt 2 000 kronor i månaden per heltidsanställd.

Ny yrkesskola – betygslösa ska få utbildning i bristyrken

Alla ska ha en möjlighet att jobba. Även den som är särskilt svag på arbetsmarknaden och som exempelvis saknar gymnasieutbildning måste ha en väg till att stärka sin kompetens och utbildas till ett bristyrke.

Vi vill införa en ny utbildningsform: Yrkesskolan, en yrkesutbildning för vuxna motsvarande gymnasial nivå, med stort inslag av arbetsplatsförlagt lärande. Utbildningen ska vara öppen för alla som saknar gymnasiekompetens, men vara särskilt anpassad för att kunna följa fullgjord SFI. Utbildningen ska långsiktigt fokusera på bristyrken där det finns goda chanser att få arbete som exempelvis golvläggare, undersköterska och personlig assistent.

Yrkesskolan ska vara ett komplement till yrkesvux, med staten som huvudman, och utbildningen kommer att vara särskilt inriktad för människor som är nya i Sverige eller som saknar gymnasial utbildning.

Bidragstak

Inför ett bidragstak enligt dansk modell. Att gå från försörjningsstöd till jobb lönar sig inte för många människor. En orsak till detta är att flera olika sammanlagda bidrag kan skapa oavsedda marginaleffekter. Ett bidragstak liknande det danska, där summan av bidragen som regel är lägre än lönen från arbete, bör införas i syfte att undvika att utbetalningar staplas på varandra inom ett hushåll. Konkret kan det röra sig om att kommuner och myndigheter spärras från att höja eller lägga till ersättningar när summan av utbetalningarna överstiger den inkomst som kan antas vid ett kollektivavtalsenligt okvalificerat arbete. Inför reformen bör en utredning särskilt beakta hur hänsyn ska tas till det lokala kostnadsläget och ett fortsatt säkerställande av skäliga levnadsvillkor.