Är Sverige verkligen bäst på integration?

”Sverige bäst på integration.” Det var rubriken i SvD (24/6) när Migrant Integration Policy Index (Mipex), en jämförelse av 38 länders integrationspolitik, presenterades. Rubriken förvånade nog en del som följt den svenska integrationsdebatten. Är Sverige verkligen bäst på integration?

Sanningen är att Sverige får höga betyg när just integrationspolitiken granskas, men det är inte det samma som att vi saknar problem med integrationen. Integrationspolitiken är bara en del för en lyckad integration, något som Mipex också understryker. Andra politikområden som arbetsmarknad, skola och bostäder är avgörande för utfallet i verkligheten.

Liberalerna förbättrade i regeringsställning integra­tions­politiken. Vi bröt mot en långvarig omhändertagandementalitet och fokuserade tydligt på jobb, inledde omfattande reformer för att förbättra skolgången för nyanlända elever med mer svensk­undervisning, höjde kvaliteten i Svenska för invandrare (SFI) samt förbättrade valideringen och sat­sade på fler kompletterande utbildningar för ut­rikes födda akademiker. Insatserna bidrog till att 200 000 fler utrikes födda fick jobb, att syssel­sättnings­graden bland utrikes födda ökade och att kompetensen bland dem med högre utbildning i dag tas till vara bättre.

Men det räcker inte. Det tar för lång tid för ny­anlända att få jobb och 70 000 av dem som är arbets­lösa hos Arbetsförmedlingen är utrikes ­födda utan gymnasieutbildning. Den flyktingkatastrof som nu råder gör att vårt mottagningssystem är ­ansträngt. Etableringsreformen, som trädde i kraft 2010, riggades för maximalt 16 000 personer. I slutet av 2014 var antalet deltagare i etableringsuppdraget 42 000. Drygt 10 000 personer som fått uppehållstillstånd och bara väntar på att få starta sitt nya liv är fast på Migrationsverkets boenden eftersom kommunerna inte erbjuder tillräckligt med platser.

Slutsatsen av tidningsrubriken ”Sverige bäst på integration” är alltså knappast att vi kan slå oss till ro – fortsatta reformer behövs. Något som också Riksrevisionen understryker. En av huvudfrågorna är fortsatt att se till att människor som kommer till vårt land snabbare kommer i arbete. Ska det lyckas gäller det att politiken ställer rätt frågor och angriper rätt problem.

Den rödgröna regeringen fokuserar på ”snabbspår” in på arbetsmarknaden för nyanlända som är väl rustade och på vikten av validering. Det är bra och nödvändiga åtgärder, men de löser inte den riktiga utmaningen. Regeringens politik missar huvud­frågan – hur ska människor som flyr till vårt land och har en lägre utbildning få möjlighet att komma in på svensk arbetsmarknad?

En Saco-rapport som nyligen presenterats pekar på att utrikes födda akademikers sysselsättningsgrad ökar och arbetslösheten minskar med tiden i Sverige. Efter drygt tio år i Sverige är sysselsättningsgraden endast 0,6 procentenheter lägre för en utrikes född akademiker.

Mipex-studien pekar på att sysselsättningen hos utrikes födda närmar sig den för inrikes födda med samma utbildningsnivå och kön. Samtidigt är det väl känt att gapet mellan utrikes födda och inrikes födda när det gäller sysselsättning fortfarande är större i Sverige än i jämförbara länder. Hur går ­detta ihop? Förklaringen är sannolikt att en stor ­andel av dem som under senare år kommit till Sverige har en lägre utbildningsnivå än människor födda i Sverige.

Majoriteten av dem som nu flyr till Sverige har en lägre utbildningsnivå och de som hamnat i utanförskap och inte kommit in på arbetsmarknaden är främst de som inte hade en utbildning med sig. Dessa människor kommer inte hjälpas av aldrig så bra system för validering. De behöver en politik som ger dem möjlighet till utbildning men framför­allt behövs en politik som sänker trösklarna in på svensk arbetsmarknad.

Från Liberalernas sida kommer vi fortsätta vidare­utveckla integrationspolitiken och vi kommer att fokusera på att lösa den verkliga samhällsutmaningen som handlar om hur trösklarna in på den svenska arbetsmarknaden ska kunna sänkas. Vi ­behöver göra det billigare – inte dyrare att ­anställa, arbetsrätten behöver moderniseras så att den inte stänger ute ”outsiders”. Vi behöver öka möjlig­heterna för nyanlända att lära sig svenska och samtidigt jobba eller ha praktik. Och löne­spridningen i Sverige behöver öka. Vi måste öppna upp en arbets­marknad för fler enkla jobb som kan vara bryggan in till den svenska arbetsmarknaden.

Vi är ödmjuka inför det faktum att vi gjorde för lite för att sänka trösklar i den tidigare allians­regeringen. Vi lyckades inte övertyga Moderaterna om de liberaliseringar av arbetsmarknaden som borde ha skett. Inför nästa gång vi möter väljarna kommer Liberalerna därför söka väljarnas mandat för reformer som gör att vi kan angripa det som är huvudorsaken till att svensk integrationspolitik inte fungerar tillräckligt bra. För visst är det kul med tidningsrubriken ”Sverige bäst på integration”, men den beskriver tyvärr inte verkligheten i dagens Sverige.

ERIK ULLENHAG

ekonomiskpolitisk talesperson (FP)

Publicerad i SvD 2015-07-18