Anförande av Birgitta Ohlsson, Utrikespolitisk debatt i riksdagen, 15/2

Herr/Fru talman. Utrikesministern. Ledamöter. Åhörare.

Stormar gör så att träder söker djupare rötter, för att citera en känd countrydrottning, Dolly Parton.

Och i alla fall vi i denna kammare som tillhör de partier med stolta rötter som är sprungna ur striden för demokrati, fajten för frihandel, kampen för mänskliga rättigheter och slaget om frihet – också för kvinnor – för oss är det viktigare än någonsin att värna, vurma och vårda dessa rötter.

Det har varit ett dystert år för friheten globalt.

Demokratin backade för elfte året i rad.

Jag har sedan 2002, i denna kammare, varnat för att populism, extremism och nationalism breder ut sig.
Vi har sett hur den baxat Storbritannien ut ur EU. Hur den fått den turkiska rättsstaten att sjangsera. Hur den tagit sig ända in i Vita huset.

Skurkstaterna fortsatte att inskränka de mänskliga rättigheterna. De ofria länderna blir än mer ofria.

I Zimbabwe fortsatte regimen att missbruka makten och tortera oliktänkande.

I Venezuela svalt barnen efter regimens socialistiska försöksverksamhet.

Islamistiska terrordåd har mördat tusentals människor i Bagdad, i Nice och Peshawar.

I Filippinerna sköts tusentals oskyldiga människor på öppen gata.

HBTQ-personer mördas för sin kärleks skull.

Tyvärr kan listan göras mycket, mycket längre.

Världssamfundet har svikit människorna i dessa länder. Globala instrument som FN:s råd för mänskliga rättigheter har blivit ett fiasko, Rysslands Putin blockerar Säkerhetsrådet, och efter flera avhopp finns det en risk att den internationella brottmålsdomstolen försvagas.

Men under 2016 började även etablerade demokratier dra tillbaka sina medborgares friheter. EU-medlemmen Ungern är ett av de länder som backade allra mest. Polen, Tjeckien och Sydafrika blev också mindre fria.

Den amerikanske presidenten Woodrow Wilson sa för precis 100 år sedan att ”strävan efter fred bara kan vidmakthållas med demokratiers samstämmighet. Och freden måste vila på den politiska frihetens beprövade axlar.”

Han hade rätt. Det är vår plikt att reparera minsta spricka i detta hederns förbund. Sverige måste i sin utrikespolitik ha demokrati som viktigaste mål.

Varje svensk minister, varje politikområde, varje utrikesmyndighet, ska utgå från det som gynnar demokratins utveckling i världen.

För när andra länder drar sig tillbaka från de överenskommelser vi slutit tillsammans, så har Sverige en särskilt viktig uppgift.

Det finns de som säger att sittande presidenter, i alltifrån Sydostasien till Östeuropa till USA, inte är så farliga. Att nationalismen inte håller vad den lovar – att populisterna hetsar upp massorna, men vid makten är som politiker är mest.

Jag håller inte med. Vi får aldrig vänja oss. Minns vår historia.

För kom ihåg att de populistiska nationalisterna redan åsamkat världen stor skada. Genom sina könsord och sitt hånande, sina lögner och sina alternativa fakta, har de sänkt anständighetens tröskel. Gränsen för vad en modern ledare kan säga har flyttats. Det kommer ta tid att reparera.

Herr/Fru talman,

Vi liberaler ser med oro på den ryska upprustningen. Försvarsmakten har sett ett flertal kränkningar av det svenska territoriet.

Till sjöss, i luften och på cybernätet. Det är allvarligt. Friheten är värd att försvara.

Den här regeringen har ett stort ansvar för Sveriges säkerhet.

Vi har bara knappt ett en-veckas-försvar. Vi har bara ett tafatt samarbete med våra egna vänner. Till den rödgröna regeringen: Varför rustar ni inte upp på allvar? Varför har ni inte ansökt om Natomedlemskap? Varför vill ni inte ens diskutera frågan utan ideologiska skygglappar.

Det har från regeringens håll sagts att med Trump som president får vi Natoförespråkare det svårt. Men den här regeringen har ägnat allt säkerhetspolitiskt krut åt de bilaterala relationerna med USA. När nu Trump svurits in äventyras inte vår, utan er, strategi.

När den nye amerikanske försvarsministern den här veckan möter Nato stängs Sverige ute. Hade vi i stället för att förlita oss på Obamas goda vilja gått med i alliansen, hade vi suttit med vid förhandlingsbordet. Vi hade haft vetorätt och vi hade kunnat påverka. Nu blev det inte så.

Alliansen står redan samlad. Jag hoppas att Socialdemokratin kan ompröva sin ståndpunkt i denna mycket viktiga fråga. Vi ska vara rädda om freden.

Det kalla kriget är slut. Jag minns när järnridån revs för snart 30 år sedan. Länder som Polen och Ungern gick från misär till välfungerande demokratier. Det var fantastiskt att se.

Förra året fortsatte den ungerske premiärministern Viktor Orbàn djupare ned i det vulgärnationalistiska diket. Hans ”illiberala demokrati”, denna ohederliga självmotsägelse, går nu på export till ett antal länder i Östeuropa och på Balkan. Polen inskränkte pressfriheten och satte rättsstatens principer ur spel.

EU behöver bli starkare i sin kontroll av ländernas mänskliga rättigheter. Att förvägra sina medborgare deras grundläggande friheter och samtidigt vara statschef i ett europeiskt land – det borde vara en omöjlighet.

Jag är glad att EU-kommissionen har granskat Polen. Men vi behöver gå längre. Politiska och ekonomiska sanktioner måste användas mot de som gör våld på mänskliga rättigheter.

Herr/Fru talman,
Förra året föreslogs ett totalt abortförbud i Polen. Att kvinnor som genomgår en abort skulle straffas. Efter att gatorna fyllts i en av de största protesterna sedan kommunismens fall, drogs lagen tillbaka.

Det är alltid kvinnors och minoritetens rättigheter som ryker först när populism och nationalism segrar.

Kvinnohatet går hand i hand med konservatismen. Det går hand i hand med den nationalism som växt sig stark i Polen, och som tagit plats i Vita huset, och som resten av Sverigedemokraternas systerpartier världen över förespråkar.

Efter ett sekel av framsteg har kriget mot kvinnorna intensifierats. Samtidigt som Daesh köper och säljer småflickor för en tusenlapp, och osäkra aborter genomförs till följd av våldtäkter i konfliktområden, minskar viktiga aktörer stödet till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa globalt. Då är det bra att Sverige höjer biståndet till abort. Jag önskar på samma sätt att Sverige principfast ser över biståndet till den palestinska myndigheten som alldeles för länge präglats av präglats av korruption och demokratiska brister.

Vi ska stå upp för dem vars röster tystas. Och vi ska tala också om sådant som för andra är obekvämt. Om Sveriges regering är feministisk vill jag se den bemöta de attacker vi nu ser betydligt kraftigare.

Ni har varit alldeles för slappa i er kritik av odemokratiska länder. Det är illa i tider som dessa.
En feministisk utrikespolitik måste ljuda lika stark i Teheran, Timbuktu, Tijuana och Trondheim.

För mig är det självklart att representanter för Sverige ska tala klarspråk. Vi är politiker och måste kunna benämna saker vid deras rätta namn. Demokrati är demokrati. En diktatur är en diktatur. Saudiarabien är en diktatur. Iran likaså. Det vet varje svensk högstadieelev. Men inte ens i utrikespolitiska deklarationen vågar den rödgröna regeringen använda ordet diktatur utan brukar istället ett nyspråk och säger ”icke-demokratier”.

Det måste vara lika självklart för en statsminister som företräder en feministisk utrikespolitik att starta samarbeten med feminister på plats som att ingå handelsavtal.

Nästa gång den här regeringen reser till världens värsta patriarkat förutsätter jag att MR-organisationer har en lika självklar plats som företagsledare och Business Sweden.

Och att regeringen redan nu i dag i denna kammare startar en stödfond för de modiga iranska feminister som My Stealthy Freedom som kämpar mot religiöst fundamentalistiska lagar som tvånget att bära slöja.

Det är demokratin, dumbom.

Så sa den folkpartistiske partiledaren Per Ahlmark en gång.

Historien visar att demokratiaktivister är centrala i övergången från diktatur till demokrati.

När jag satt i regering öppnade den svenska ambassaden i Havanna ett internetcafé för dissidenter och andra som ville ta del av ocensurerad information. Det kan låta banalt, men gör stor skillnad. Caféet var vid sidan av det amerikanska konsulatet den enda plats där kubaner kunde kommunicera fritt.

På samma sätt blev den svenska ambassaden i Minsk en mötesplats för fria krafter i det vitryska samhället. Den som har följt nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj inser vad det innebär.

Herr/Fru talman
”Tidigare hade människan en kropp och en själ. Nu behöver hon också ett pass. För utan det blir hon inte behandlad som människa.”

När författaren Stefan Zweig på 1940-talet skrev de orden befann han sig i exil i Brasilien. Som jude hade han tvingats fly sitt älskade Wien. Han hade blivit fråntaget allt. Sitt hem, sitt språk. Sitt österrikiska pass.

Nu har det syriska inbördeskriget pågått längre än det Andra Världskrig som Zweig skrev om. Sverige sitter sedan årsskiftet i FN:s säkerhetsråd.

Vi Liberaler kräver att Daesh ledare ställs till svars i en Nürnbergtribunal. Och att Assads mördarregim inte kommer undan.
Vi kräver självstyre för minoriteterna på Nineveheslätten
Vi kräver ett fritt och demokratiskt Kurdistan.
Vi kräver att Peshmergastyrkorna får militärt stöd
Vi kräver en fond till kvinnor som drabbats av Daesh våld

Det blåser snåla vindar för oss som tror på den politiska friheten.

Jag tror precis som Dolly Parton att stormar ger träden djupare rötter. Att drakar flyger högst i motvind. Men då måste vi plantera träd, och ge våra barn drakar att flyga med.