Alla måste upp på tå för att göra skolan bättre

Den som för mycket förlitar sig på historiska framgångar får väldigt svårt att bli framtidens vinnare. Jag tror att det i denna enkla sanning finns en viktig förklaring till varför Sveriges kunskapsresultat halkat efter i internationella skoljämförelser. Man skulle också kunna säga att högmod går före fall.
Vi levde i tron att vi var bäst och vi slutade anstränga oss. Vi levde i tron att vi hade världens bästa skolsystem. Vi trodde att andra skulle följa vårt exempel när vi avskaffade betyg, ifrågasatte läxor och ville att eleverna skulle söka sin kunskap själva. Vi tyckte vi gick före när vi ”problematiserade” kunskap.

Vi trodde de andra skulle lära av oss. Men det blev inte så. De andra passerade oss i stället. Vi tröstade oss med tanken att våra elever kanske inte hade alla fakta, men i alla fall var mer kreativa än andra. Men det visade sig att det inte var så heller. Det visade sig att det inte finns någon motsättning mellan kunskap och kreativitet. Ska man tänka utanför boxen måste man nämligen veta vad en box är. Ska man göra nya kemiska upptäckter är det bra att känna till det periodiska systemet. Ska man förstå och avslöja kvinnoförtryck i nuet måste man kunna sin historia.

Jag hoppas att de senaste årens beska besked ska bli en väckarklocka. Pisa-resultaten från 2013 som visade att de tonåringar som gått i den skola som dominerades av den svenska 68-vänsterns idéer, halkar efter elever i andra länder. För några veckor sedan fick vi ännu en skarp rapport från OECD.

Alla måste upp på tå igen

Ska Sverige åter bli ett land med ett av de bästa skolsystemen så måste vi upp på tårna igen. Det gäller oss alla.
Politiker måste fortsätta reformera skolan. Det har hänt mycket de senaste åren och det har pratats om reformtrötthet. Men det som behövs är fortsatt utveckling av skolan, inte att regeringen rullar tillbaka det som redan gjorts. Lärarna måste få bättre utbildning och fortbildning. Det behövs fler karriärvägar och höjda löner. Det behövs också en tydligare styrning av skolan. Otydligheten om vem som har ansvar är förödande. Rektorsuppdraget måste bli tydligare med att det är pedagogik och kunskap, inte administration, som är viktigast. Om staten är den som definierar kunskapsuppdraget så är det också staten, inte kommunerna, som ska ge förutsättningar för att kraven kan nås. Därför bör staten ta över huvudmannaskapet från kommunerna.

Eleverna måste anstränga sig. Ja, jag vet att många tycker det är mycket redan nu, men få saker är ändå viktigare än att lyckas i skolan. Det ger egenmakt och möjligheter för framtiden. För den som kommer från en socialt utsatt situation är skolan möjligheten att skapa sig en bättre framtid. Elever måste känna att det är deras egen insats som avgör hur det går i skolan och att det är viktigt att anstränga sig lite extra för att förbättra sina resultat. För vad spelar det för roll om man har ett skolsystem som lärt sig av de bästa i världen om eleverna inte vill lära?

Få tid att nyfiket följa sina kollegor

Lärarna måste oftare lära av varandra, nyfiket följa sina kollegor och diskutera hur de tillsammans kan utveckla undervisningen. För att det ska bli möjligt måste vi politiker ge dem utrymme genom att till exempel minska onödig administration. Framgång måste spridas från klassrum till klassrum, från skola till skola.

Föräldrarna måste engagera sig i sina barns skolgång och tydligt förmedla vikten av att gå i skolan och lära sig så mycket som möjligt. Men det blir ju orättvist eftersom föräldrarna har så olika förutsättningar att hjälpa till, invänder säkert någon. Men faktum är att alla kan bidra. Bara genom att engagera sig i sitt barns skolgång bidrar man till framgång. Att fråga hur det gått i skolan, hur provet gick eller om de har några läxor bidrar. Att vara tydlig med att skolan är avgörande och att leva efter det budskapet kan man begära av alla föräldrar oavsett egna kunskaper och egna erfarenheter av skolan. Och de föräldrar som kan lite mer, kanske rent av kan erbjuda sig att hjälpa andra? Den frivilliga läxläsningshjälp som finns här och var är avgörande för så många.

Hela samhället måste genomsyras

Hela samhället måste genomströmmas av tanken att skolan är viktig. Fackföreningar och arbetsgivare, kulturpersonligheter och idrottsstjärnor, samhällsdebattörer, fotbollstränare och scoutledare, ert engagemang behövs för att få upp fler på tå.

Vi behöver ett värderingsskifte. I dag är fokus för ofta att ingen ska vara för dålig. Föräldrar får på utvecklingssamtal veta att eleven är trevlig (eller otrevlig) och i alla fall inte riskerar få underkänt. Vi måste sträva högre. Det räcker inte med att undvika lägstanivån, att vara glad att det inte blev en katastrof, vi måste vilja att varje elev, varje barn når så långt det bara är möjligt. För hennes egen skull, men också för vår gemensamma framtid.

Christer Nylander (FP)
vice ordförande i utbildningsutskottet och skolpolitisk talesperson