Se Nyamko Sabunis inledningstal på landsmötet 2021
Fredag 19 november 2021
Det talade ordet gäller.
Äntligen samlas vi igen. Det är underart att återse er alla.
Vi är 500 liberaler här inne. Vi har tre dagar med hårt och viktigt arbete framför oss.
Vi ska anta ny skolpolitik som säkrar att ingen elev lämnas efter.
Att varje lärare har en god arbetsmiljö och att makten över skolvalet fortsatt ska ligga hos föräldrarna, inte hos politiker och byråkrater.
Vi ska anta en integrationspolitik som lyfter utsatta förorter och minskar utanförskapet.
Vi ska anta en klimatpolitik vars resultat ska mätas i antal miljoner ton minskade utsläpp.
Den politik vi antar kommer att vara viktig därför att det finns stor chans att den kan börja genomföras redan nästa höst.
Allt tyder på att vårt parti kommer vara en förutsättning för ett maktskifte. Utan våra mandat, ingen liberal borgerlig regering!
Landsmötet ska ge ett tydligt besked: Vi är partiet för alla liberaler som önskar ett maktskifte!
Landsmötet äger rum i Östergötland; och valet av plats rymmer mycket symbolik.
Vi har precis hört Monica berätta om hur viktig den här platsen var för rösträttsrörelsen.
Hur Östergötlands landskapsblomma, blåklinten, blev symbol för svensk liberalism.
Kampen för allmän och lika rösträtt pågick i över 30 år.
Liberaler och frisinnade la ner mycket arbete under hårt motstånd.
Vi ska inte glömma deras uppoffringar och det dom gjorde för Sverige!
Den, som till sist förde kampen till seger var Nils Edén, den liberale statsministern.
Han la fram propositionen om allmän och lika rösträtt.
Härom veckan avtäcktes en byst av honom vid en ceremoni i Riksdagshuset.
Det var en dramatisk tid.
Matbrist och politisk ojämlikhet ledde till kravaller.
Risken fanns att våldet skulle ta över; att revolution och kommunism skulle bli verklighet också här.
Lyckligtvis blev utvecklingen en annan:
Sverige valde fred och demokrati, genom en rad reformer som liberalerna gick i spetsen för.
Pitebon och historieprofessorn Nils Edén ändrade bokstavligen Sveriges historia.
Vi firar honom och demokratins hundraårsminne genom att föra kampen vidare.
Liberalerna behövs lika mycket nu som då, som en kraft för förändring; för frihet, demokrati och rättvisa!
I dag är Sverige ett annat land med andra politiska problem:
Utanförskapet har växt; polariseringen i samhället likaså.
Min slutsats är att vi som liberalt parti behöver växla upp reformtempot.
Vad vi åstadkommer hänger mycket ihop med vilken strategi vi väljer.
Partirådet gjorde ett vägval efter en lång intern process.
Och den fråga som många följer med stort intresse denna helg, det är om strategin bekräftas eller inte.
Låt mig gå rakt på sak: Jag ber att få ett tydligt mandat om vilken väg vi väljer för Sverige.
Partistyrelsen söker stöd för en liberal och borgerlig regering.
En regering som kan genomföra dom lösningar på samhällsproblemen som Sverige står inför.
Ett ledarskap som har handlingskraft och en gemensam vision för vårt land.
Det här är något som dagens regering saknar.
Det går inte att bygga regeringsmakt bara på att utestänga andra partier – på samtalsförbud.
Det såg vi tydligt i somras när riksdagen underkände Löfvéns regering.
Men det största misstroendet har kommit från verkligheten.
Sju år med Socialdemokraterna vid makten har varit dåligt för Sverige.
Sverige har snart haft åtta år med den märkliga kombinationen icke-socialistisk majoritet i riksdagen och socialistisk regering.
Vi vet alla varför vi hamnat där. Vi kan också konstatera att det inte gått särskilt bra.
Vi har ett rättssystem som saknar resurser att lagföra gängkriminella.
Vi har elbrist och snart cementbrist.
Vi har en långtidsarbetslöshet som biter sig fast.
Och en klimatpolitik med mycket symboler men knappa utsläppsminskningar.
Vi har utsatta områden där problemen växer och inte minst skolresultaten är alarmerande.
Regeringsduglighet, som en gång förknippades med Socialdemokraterna, finns inte längre.
I det här läget är min slutsats att vi måste prova något nytt.
Vi ska föra en politik som är bra för landet, och vi ska ta stöd där stöd finns.
För ett år sedan satte jag igång en process i vårt parti.
Jag ville att vi i god tid före valet, skulle ge svenska folket besked i regeringsfrågan.
Vi hade flera månader av diskussioner, i hela partilandet.
Vi har lyssnat till varandra. Vi har diskuterat med varandra.
I länsförbund och kommunföreningar.
I partiledning, partistyrelse och riksdagsgrupp.
Processen ledde till ett beslut och en inriktning som fick en majoritet i partistyrelsen och riksdagsgruppen.
Partirådet beslöt att pröva den vägen.
Liberalerna ska verka för en liberal borgerlig regering.
Vi ska kunna ta stöd av och tala med alla riksdagens partier.
Vi är långt ifrån först i Sverige att göra detta.
Socialdemokraterna ändrade budgetpraxis i samverkan med SD redan 2013.
Vänsterpartiet har byggt hela sin politiska profilering på att räkna in Sverigedemokraternas mandat i underlaget för sina utspel.
Och nu kräver både SSU och LO att Socialdemokraterna ska göra mer av samma.
När jag landar i slutsatsen att detta alternativ måste prövas, har jag naturligtvis vägt in att det finns sakfrågor där SD:s politik ligger nära vår: kärnkraften måste nyttjas för att vi ska klara framtida energiförsörjning och klimatomställning.
Polis och domstolar måste få de resurser som krävs för att knäcka gängen.
Staten måste ta över ansvaret för skolan; och småföretagarna måste få bättre villkor om vi ska få fram nya jobb.
Jag inbillar mig inte att det blir problemfritt att ha med Sverigedemokraterna att göra.
Dom har en annan värdegrund än vi. Dom kommer att testa våra gränser.
Men vi måste mena allvar med att vi vill ha en ny regering.
Med våra röda linjer är jag beredd att sätta mig i en förhandling och lika beredd att resa mig från bordet.
Åkesson har sagt att SD vill ha inflytande i proportion till sin storlek.
Allt annat vore väl tjänstefel för en partiledare.
Men ett stort misstag gör han om han tror att Liberalernas mandat kan användas till att föra Sverige ner i högerdiket.
Våra värderingar; om frihet, demokrati, internationalism, tolerans och solidaritet är inte till salu;
inte i någon regeringsförhandling!
Jag tror att Åkesson är högst medveten om detta.
Att han inser att våra mandat är nödvändiga – att våra mandat bara står tillförfogande om våra grundvärderingar respekteras. De inser också att alternativet för dem är fortsatt marginalisering och att Socialdemokraterna stannar vid makten.
Så jag säger det: Åkesson bär ett stort ansvar om Sverige får dras med Socialdemokraterna vid makten också framöver.
Det återstår att bevisa att Sverigedemokraterna är mogna att ta ett ansvar för Sverige! Som partiledare blir man inbjuden till mycket roligt och tankeväckande.
Samma vecka som jag deltog i ceremonin om Nils Edén fick jag också chansen att spela nattfotboll med barn i Jordbro söder om Stockholm. Jag hade självklart ingen chans mot de här barnen.
De sprang snabbare och givetvis var de skickligare än jag.
Samtidigt måste jag erkänna att det var kul och jag är stolt över min insats.
Vi spelade i 45 minuter och jag orkade hänga med hela tiden.
Jag tackar barnen i Jordbro. Nu vet jag att konditionen håller.
Det tar jag med mig till framtida debatter och förhandlingar!
Och tack för samtalen efteråt. Om hur mycket fotbollen betydde; men också om storebröderna som fastnat i kriminalitet.
Vårt parti diskuterar vägval men det är inget mot de vägval som tusentals unga tvingas möta varje dag:
Spela fotboll eller gå med i gänget.
Fokusera på skolan eller börja sälja droger.
Eller ännu värre: Bära skolböcker eller bära vapen.
De allra flesta väljer förstås att satsa på skolan, men alltför många gör det inte.
Jag tänker aldrig ta ifrån människor deras eget ansvar.
Det måste finnas tydliga förväntningar på alla i skolan.
Kalla mig kravliberal. Att ställa krav är för mig att bry sig.
Vi ställer inte krav för att resa hinder, utan för att riktig frihet kommer när man själv har makten över sitt liv.
Men samhället måste finnas där; särskilt för dem utan uppbackning hemifrån.
Det är vad socialliberalismen handlar om. Skolan framförallt.
Men även socialtjänst, fältassistenter, polis och fritidsaktiviteter som nattfotboll.
Jag kommer tänka på fikastunden med barnen när vi behandlar vårt program om de utsatta förorterna.
Det är helt oacceptabelt att vi har ett 60-tal bostadsområden som klassas som utsatta; där kriminella gäng och fundamentalister har makten.
Att vi i Sverige välkomnat människor till vårt land men inte släppt in dem i vårt samhälle.
Vi behöver en politik som klart och tydligt bryter mot den separatism som växer fram.
Land ska med lag byggas.
Klankultur och parallellsamhällen har ingen plats i en rättsstat.
Låt mig göra en internationell utblick.
Det internationella läget är dramatiskt.
Diktatorerna fortsätter att kränka och fängsla – hota och mörda.
Kina vill tvinga Taiwan till underkastelse genom ständiga provokationer.
Dom gör sitt yttersta för att krossa demokratirörelsen i Hongkong.
I skogarna mellan Belarus och Polen fryser människor till döds.
Diktatorn Lukasjenko använder människor som redskap i sitt hybridkrig mot EU. Cynismen är bottenlös.
Putins Ryssland understödjer diktaturer världen över.
Det pågående kriget i Ukraina är en påminnelse om att Ryssland inte drar sig för att använda militära medel när det gynnar deras sak.
I en tid när diktaturer stärker sin makt, måste Sverige stå upp för frihet och demokrati.
Vi måste fortsätta stärka vårt militära försvar och fördjupa vårt samarbete med likasinnade länder.
Pandemin har fördjupat fattigdomen. Naturkatastrofer leder människor på flykt.
Demokratin är på tillbakagång i flertalet länder.
I det här läget är det helt fel tid att prata om sänkning av biståndet.
Både klimatkrisen och pandemin påminner oss istället om hur beroende vi är av varandra.
Kina tycks inte ha några planer på att minska sina ansträngningar att med bidrag och lån knyta till sig andra länder.
Det vore en katastrof om Väst i det läget drog sig undan.
Liberalerna kommer kämpa för ett fortsatt högt svenskt bistånd!
*****
När friheten kränks i våra grannländer ska vi göra vår röst hörd.
Därför besökte jag nyligen Polen tillsammans med Arman Teimouri och Robert Hannah.
Vi träffade frihetskämpar och hbtq-aktivister.
Vi besökte områden som lokala myndigheter utsett till ”hbtq-fria zoner”.
Områden där politiken motarbetar hbtq-personers frihet.
Jag träffade Ida, föreståndare för Jämlikhetsfabriken; en frizon för hbtq-personer och deras anhöriga i staden Lodz.
Ida berättar hur hon, för fem år sedan, kunde känna sig trygg när hon gick med sin partner på stan.
Idag är tryggheten borta. Det händer allt oftare att folk hotar och skriker på dem.
Varningssignalerna från Polen är många:
angrepp mot htbq-personer;
utrymmet för fria medier krymper;
och aborträtten är nästintill avskaffad.
Vi kan inte stå bredvid och se på när detta sker i ett EU-land. ¨
Nu måste EU skärpa granskningarna av Polen och snabbare frysa fler utbetalningar.
Det är dags att slå tillbaka mot de som bryter mot demokratins principer.
EU är inte Polens bankomat.
*****
Vänner,
Vi samlas här idag för att förändra det som inte fungerar – i Sverige och i världen.
Vi brinner för att ge varje barn bästa möjliga livschanser.
Vi tar fajten mot ofrihet och förtryck.
Steg för steg ska vi bygga ett friare, öppnare och tryggare samhälle.
Vi tror på Sverige.
Sverige ska vara möjligheternas land för alla!
Tack!